Noselake Festival 2019

Då var det äntligen premiärdags för Noselake Festival för oss. Festivalen som startades förra året har lagt i en lite högre växel enligt dem själva. Eller vad sägs om bokningar av band från både Indien och Brasilien! Maxat!

Dag 1

Merparten av de inbokade banden blir det första gången man ser live. Så det ska bli riktigt roligt att besöka festivalen. När jag sitter i bilen på väg mot Nässjö anar jag något stort och mörkt framför mig. Det visar sig vara den berömda Bullet-bussen som Bullet färdas i.

Likväl som för Bullet hinner jag inte riktigt fram innan de två första banden, Source samt In Pain, lirat. Väl framme möter jag sångaren i In Pain, Mattias, vid entrén och han ser ut att må väl. Det finns plats för två barer, vilket den ena är placerad strategiskt precis innan man kommer fram till den lilla scenen, vid ingången till Almenäs källare. Scenen är liten och staketet som avdelar scen och publik står riktigt nära. Härligt då man kommer nära bandet som lirar!

Det man hör från besökarna är att Source som lirar traditionell metal gjorde det bra och att de förtjänade lite mer folk framför scen. In Pain fick tyvärr en del strul med volymen på gitarrerna. Men när de fick ordning på grejerna beskrevs de som en ostoppbar stridsvagn som förstör allt i sin väg. Det var också en del vänligt häcklande mellan bandet och publiken.

Speed metal bandet Armory har lirat en bra stund då jag anländer. Som vanligt är det fullt ös med gasen i botten då de spelar. Det spelar snabbt och gott att se att gitarristerna, med sina patronbälten och V-gitarrer, tar det långa klivet på cirka en meter ner till staketet och lirar nära fansen. Det blir onekligen lite mer röj då. Trots att jag inte såg hela konserten rankar jag den högre än förra gången jag såg dem.

Nästa band ut är RAM och då blir det klassisk heavy metal igen. Vokalisten Oscar gillar att prata ut mot publiken och uppmanar oss att headbanga. Om vi inte gör det ska vi få en smäll på käften av hans nitprydda handske. Han slipper veva sin näve för det headbangas friskt bland publiken. Bäst respons får de under låten Gulag, men även låten The Usuper glänser. Tyvärr får även RAM lite strul med ena gitarren men det är sånt som händer. RAM är förvånande nog inget band jag tidigare lyssnat på. Men efter detta blir det ändring på det. Oscar är en riktigt bra frontman då hans mellansnack ut emot publiken gillas. Innan låten Machine Invaders säger han att alla i publiken ska med på en resa in i framtiden. Där kommer vi dö, lida och slitas i stycken. Lyckligtvis klarar vi oss och får tillfälle att se avslutande Bullet.

Som ett av Sveriges bästa (kanske allra bästa) heavy metalband kommer Bullet till Noselake med en ny låt i setlisten. De är helt klart de band som drar mest publik på den första dagen. Och som vanligt gör Bullet det de ska. De levererar högklassig hårdrock! Lika brilliant som vanligt och för oss som sett Bullet tidigare vet vad vi har att vänta.

Hampus Klangs leende smittar av sig man myser under hela konserten. Men kanske var Hell Hofer aningen mindre kärleksfull ikväll mot vad han brukar. Han brukar proklamera sin kärlek till oss och säga att han älskar oss lite mer gånger än vad han gjorde ikväll. Hoppas Mr Hofer hittade till logen efter spelningen. Jag fann han irrande in bland toaletterna för att leta efter övriga Bulletmedlemmarna.

Avslutande heavy metal dängan Bite the Bullet kan ses igen.

 

Dag 2

Arrangörerna har inte bara tänkt på musiken kring festivalen. De har dessutom fixat med en metal-marknad, musikquiz på lördagseftermiddagen och en chilliätartävling som vi dock inte deltog i då vi är väldigt mesiga i kryddstark mat. Detta även fast priset var 1500kr till vinnaren som man kunde inhandla i Grillhousebutiken i Nässjö. Vi träffar trevliga Peter som grundat I Hate Records. Han berättar att det är en myt att cd`s inte säljer. Det säljs ungefär 40% cd mot 60% för vinyl. Försäljningen här på Noselake går bra, vilket givetvis glädjer. Vi bidrar till köpa av 4 cd.

Först ut dag 2 är Preach. För första gången iklädda prästkappa och munkkåpor intar de scenen och drar igång med Comes To Pass. Tyvärr för bandet har det inte riktigt kommit så mycket folk. Men det är deras förlust. Preach spelar finfin melodisk death metal med inslag av thrash och frontmannen Carl rör sig på scen som ingen annan präst lär göra. Vi får bara höra fem låtar och det är de tre sista är bäst. To Hang A King, Gasoline Veins och Shedding, varav den sistnämnde spelades live för första gången. När det återstår fem minuter är det slut och man hade gärna velat att de klämde in en låt till. Men tydligen vet bandet aldrig hur mycket Carl pratar mellan låtarna så så är det med det.

Efter Preach spelning minglar jag runt och stöter ihop med indierna i Kryptos. Detta gör att jag missar delar av Nekrokraft som lirar en blandning av döds/thrash/black metal. När jag väl kommer fram ser jag för första gången corpsepaint här på Noselake. Deras karismatiske sångare liknar någon jag sett tidigare och jag kommer snart på att hans andra band måste vara Witchery. Angus, som han heter får publiken att bröla med och slå nävarna i luften och fista Jesus. Jag hoppas få chansen att se Nekrokraft mer för det jag lyckas se är riktigt bra. En solid black metal akt, med en hel del variationer i låtarna. Jag har själv kollat ett flertal gånger på låten Worship.

_MG_2621

Näst ut är de indiska thrasharna Kryptos som jag stött på ett flertal gånger på Noselake. Innan denna helg hade jag aldrig hört talas om dem. De har rest en lång väg med sin färska platta Afterburner i ryggsäcken för att komma till Nässjö och Sverige. Och de är väldigt glada och taggade på att vara här. Denna spelning blir deras första i Sverige någonsin så förväntningarna är höga från både fans och band. Innan de drar igång soundcheckar frontmannen Nolan micken med orden… Check och publiken är snabba med att svara Republic. En skämtsam start på en ganska lång soundcheck. Den stora massan i publiken är stöttande och fistbumpar samtidigt som de skriker Kryptos. När de väl drar igång är det efterlängtat och det vi hör är högklassig thrash i en rå spelstil. Nolan har en skön röst som passar perfekt. Tankarna går till att Kreator måste vara en stor inspiration. Kryptos poserar en del på klassisk hårdrocksmanér och har publiken med sig hela tiden. De bjuder på härliga melodiösa riff och glänsande gitarrsolon. Bara kolla in på låten Full Throttle. Basisten Ganesh spelar med utsvängda flarebyxor och vaggar som ibland för tankarna till Geezer i Black Sabbath. Något jag uppmärksammade var att trummisen lirade barfota, vilket jag inte sett tidigare. Efter spelningen hör man flertalet säga ”fy fan va bra de var” och det är bara att instämma.

NervoChaos första spelning på deras europaturnén blir på Noselake Festival. Likt många andra band stöter man på dem under tiden man är på festivalen. De har rest 17 timmar för att komma hit. Men det är ju en del av dealen om man vill lira världen över. Dessa brasilianare lirar death metal och det rensas på friskt. Publikantalet har minskats rejält men de som är kvar röjer också de. Nu tonar den första moshpiten upp på golvet, än dock bara med 4-5 personer. Detta är det första bandet som jag känner inte faller mig riktigt i smaken. De blixtrar till i bland, men lite mer variation i låtarna hade jag önskat. De avslutar med att vråla ”Se you in fucking HELL!!!” Och sen kommer en välbehövlig paus från allt mangel.

Den största överraskningen kommer från Wolf. Det är ett band som jag faktiskt inte fastnat för på skiva. Men så har jag bara gett dem en chans och då med deras Black Wings. Jag har aldrig sett dem live tidigare och det har ju bevisligen varit en miss. De öppnar starkt med Shark Attack och Skull Crusher. Frontmannen Niklas står med sin slimmade bara överkropp och berättar att de är klara med inspelningen till deras kommande platta. Vi får höra nytt material i form av Midnight Hour. Det märks att Wolf har roligt på scen då de lirar. Basisten Anders kommer ut vid sidan av scen och lirar flirtande med oss. Wolf försöker sig också på allsång i låtarna Voodoo och Hail Caesar där den sistnämnde är helt klart bäst. Tycker inte att Voodoo passar för allsång då den saknar trycket som blir. Bäst är de två öppningslåtarna tillsammans med Evil star som erbjuder fina gitarrsolon. Wolf bjuder på en stor show och flamman har tänts för Wolf.

Stockholmsbaserade Dr Living Dead har funnits i min egenskapade spellista med Radioactive Intervension i flera år. Jag har ingen aning om hur jag kom i kontakt med dem, men låten har jag alltid diggat. När vi står framför scen och inväntar bandet nämner de som står jämte att Dr Living Dead är det bästa Sverige har att erbjuda. När så äntligen introt dras igång och gosedjuret Gizmo sätts på förstärkaren taggar publiken igång. Men sen händer ingenting på en bra stund. Tydligen strular något, men efter en del väntande sprakar bandet igång. Iklädda sina masker förmedlar de ut energi till oss i publiken. Jädra vilket ös! Det går ju inte att stå still till detta. Sångaren och framförallt basisten hoppar runt hela tiden och är ofta ute vid staketet och lirar. Vi hålls aktiva hela tiden och den energi som finns kvar efter två dagar kommer ut. Många fistbumpar senare är vi alla som stannade medlemmar av Team Dead. Har man tillfälle att se dem någonstans så gör det! Vilket liveband!

En riktigt rolig och trevlig festival är till ända och jag har fått höra några band jag tidigare aldrig hört. Ett stort tack till ni som anordnat Noselake Festival på ett så bra sätt och speciellt till Martin aka DJ Undforcer. Extra plus att du lirar Running Wild i pauserna.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s